Kropp och själ

Min egen sanning är att vi är andliga skapare som vill känna på hur det är att ha en fysisk form. Hela vårt stora jag får inte plats i formen (vår fysiska kropp) men en del (vår själ) passar. Vi kan inte ta med oss hela vår erfarenhet och kunskap hit för då skulle detta universum inte finnas. För att ge en fysisk form behövs motpoler, där den ena kan spegla sig i den andra. Det var det som hände vid Big Bang och som än idag händer, hela tiden.

 

När vi kommer in i denna verklighet minns vi fortfarande men under den tiden det tar att anpassa vårt skapande jag till den begränsade form som en nyfödd kropp är hinner vi glömma bort vad vi kom hit för att göra. Vi blir präglade av de människor vi har runt oss och utmed vägen förlorar vi mer och mer av vår ursprungliga skaparkraft.

 

Så länge vi levde i muntliga traditioner fanns en större möjlighet att påverka vår existens. Vi levde i mindre grupper och andligheten var betydligt mer framträdande i det dagliga livet än det är idag. Vi levde också närmare naturen och kände den energin som ständigt pulserar. När skrivandet dök upp ändrades förutsättningarna och upplevelser kunde förmedlas snabbare och längre. Vi tappade mer och mer kontakt med naturen och den formen övergick från att vara något vi var del av till något vi var herre över. För varje generation som gått sedan skrivkonsten kom har avlägsnat oss mer och mer från den naturliga andligheten tills vi idag knappt tror på någonting alls.

 

Nu har vi kommit till en punkt där fler och fler av oss känner att det måste finnas något mer. Det materiella har inte de svar vi är ute efter. Trots vårt överflöd känner vi ingen lycka. Något inombords pockar på, något som vill visa oss något viktigt. Att släppa fram detta något kan vara skrämmande men vinsten är oerhörd. Vi har präglats att tro på att materia har alla svar så övergången kan vara plågsam, åtminstone tills vi börjar lita på vårt inre vägvisare, vår själ, vår skapande ande.

 

Till viss del är det ett egetarbete. Vi måste komma i kontakt med vårt inre men samtidigt behöver vi hjälp av varandra. Den nya förståelsen behöver spegla sig i vår gemensamma verklighet för att så småningom sprida sig. Att hitta sin fulla skaparkraft innebär att vi än en gång kommer i kontakt med lek, lust, glädje och kärlek. Det innebär också att vi måste erkänna skuggsidan av oss.